Sara Ajnnak

The Grammy-nominated artist Sara Ajnnak from Sweden creates something very personal, the traditional yoik mixed with oriental strings, electronic influences in a contemporary and updated soundscape of the north. Her strength as a performer is the way she communicates emotions through her voice. Concerts are described as a journey through time and space. Sara Ajnnak takes a hold of feelings with a wide range of different sounds and moods.

 

Sara write her lyrics in ume sami language which are one of the endangered Sami languages. Step by step has Sara regained her language, at the debut album Suojggat she use her traditional language official for the first time.

 

Sara Ajnnak has relesed three fullenght albums Suojggat 2014, Ráhtjat 2016 and Gulldalit can you hear med 2018. Sara Ajnnak has, with her compositions, her lyrics and her artistry been honored and recognized with several different prices. Västerbotten county cultural prize in music 2018, and the Sami Council’s cultural scholarship. Sara Ajnnak has competed in the Sami Grand Prix Kautokeino 2017 with the song Mjärra. She participated in the P4 nästa/Västerbotten with the song Tjuavuoh Mujna who managed to the final of the competition. Sara has appeared as an official Nordic showcase in Helsingborg 2017, an official showcase of Folk Alliance International 2018 in Kansas, USA and is current as official showcase in Montreal at Folk Alliance International 2019. Sara is definitely a rare voice with a unique expression that navigates in a special universe of sound that must be heard.

 

 

Sommaren 2022 turnerar Sara i Kanada som en av de utvalda nordiska artisterna i programmet Nordic Bridges,  ett samarbete mellan Norden och Kanada.


– Jojken har inte alltid varit självklar för mig eftersom den i min familj inte var en levande tradition under min uppväxt. När koloniseringen av Sápmi påbörjades på 1600-talet och kyrkan gjorde sitt intrång i norr så bannlystes jojken från kyrkorna. Det sågs som ett verktyg att åkalla djävulens krafter och skulle med alla medel förintas. Jojken överlevde och i smyg fördes den över från mun till mun vidare från generation till generation. Genom att lyssna på de gamla arkivsamlingarna och härma ljuden återtog jag mitt utraderade kulturarv. Jag började utforska jojken som uttryckssätt och idag har det blivit som en slags ventil där jag uttrycker mina känslor, tankar och funderingar. Numera kan jag förstå rädslan som kyrkans män måste ha känt när de insåg vilken kraft jojken har.