”Mot ett Universum som sprakar”
En konsert om Stefan Nilssons musik, livet och kärleken
Pianisten och kompositören Stefan Nilsson gick bort i ALS i maj 2023. Hans musik har berört generationer av svenskar – genom filmer och tv-serier som Skärgårdsdoktorn, Så som i himmelen och filmerna om Martin Beck, men också genom en lång rad andra verk.
I den här personliga konserten spelar hans hustru, pianisten och musikern Lotta Hasselquist Nilsson, Stefans musik och tar publiken med bakom tonerna. Hon berättar om hur Stefan tänkte när han komponerade, om historierna bakom musiken och om ett långt liv tillsammans fyllt av musik, humor, kärlek och skapande.
Det blir både skratt och allvar – berättelser om märkliga infall, lyckliga sammanträffanden och ett liv som sällan nöjde sig med det alldeles vanliga. Men också berättelsen om de sista månaderna efter ALS-diagnosen, om Stefans modiga beslut och om att förlora den människa man älskar.
Framför allt är det en berättelse om kärlek och musik. Om den ofattbara saknaden, men också om den stora tacksamheten över att ha fått dela ett liv – och om hur musiken kan fortsätta tala när orden inte längre räcker till.
Konserten kan framföras i olika format. Det finns möjlighet att involvera lokala körer och solister, och Stefans rika musikskatt rymmer många sånger och körverk som kan vävas in i programmet. På så sätt kan konserten anpassas efter den lokala arrangörens förutsättningar och önskemål.
”Mot ett Universum som sprakar” var en mening som följde Lotta och Stefan från början ända till slut. Och kanske är det också precis där den här konserten befinner sig – mitt i sorgen, skratten, musiken och det sprakande livet.
”Pianisten och kompositören Stefan Nilsson gick bort i ALS i maj 2023. Hans hustru, pianisten Lotta Hasselquist Nilsson, spelar Stefans musik och berättar både om livet och musiken, hur Stefan tänkte när han komponerade sina stycken, och om stunder från ett underbart liv i stor kärlek och lycka. Hon berättar också lite om sjukdomstiden med ALS, Stefans modiga beslut och förstås om den ofattbara saknaden, men också om den stora stora tacksamheten!”
