Hon skriver med en otrolig ärlighet och svärta… Nöjesguiden
Vera Vinter är kvinnan från Stora Lappträsk i Norrbotten med poetiska texter och svindlande vacker popmusik. Hon är en stark självständig artist, och kvinna, som brinner för berättandet och för mer kvinnlig närvaro på den svenska musikscenen. Hon turnerar med kvinnliga musiker och orden står i stort fokus under hennes konserter.
Nu utforskar Vera vidare vad som händer om hon ger det talade ordet ännu mer plats på scenen då hon även kommer läsa från kvinnliga poeter som färgat hennes konstnärskap.
– Inspiration och bränsle till min låtskrivarprocess kommer ofta från andra kvinnliga konstnärer och poeter som jag (trots att flera hundra år i tid skiljer oss åt) känner ett stort systerskap till. Några av dem är Leonora Carrington, Sylvia Plath, Bodil Malmsten, Kristina Lugn, Akiko Yoano, Patti Smith, Tove Jansson, Hedvig Andersson, Karin Boye, Sapfo, Mare Kandre och Sonja Åkesson. Under min konsert förekommer deras dikter i uppläst form.
Den musikaliska resan började på allvar 2011 då Bo Sundström från Bo Kaspers Orkester kom, såg och hörde och inledde ett samarbete. Vera solodebuterade med albumet Idyll 2012 och släppte 2013 en hyllad tolkning av Ulf Lundells klassiker ”Snön faller och vi med den”. Sedan dess har singer songwritern fortsatt att göra musik som bygger vidare på en lång textburen tradition inom svensk rock och pop där artister som Eva Dahlgren, Thåström och Lisa Ekdal gått före. Hennes texter beskrivs ofta som poetiska och naturmystiken från uppväxten i Norrbotten är ständigt närvarande.
2016 släppte hon sitt andra album Monsterland. Soundet är luftigt, rösten lågmäld och bilderna drömska. Musiken är svindlande vacker, klangrik, dynamisk, men döljer även ibland djupa dissonanser, antydda klanger från det bottenlösa.
I februari 2019 släpptes hennes tredje album Tiden har börjat om.
Kanske är det elgitarrerna, trummorna, vers och refrängers textur, men visst hör vi den svenska folksjälen – Kent. Det är inget som stör, för Vera har egna historier som rör vid nostalgi snarare än melankoli, hoppfullhet snarare än vemod. Det är säreget och spännande.
GAFFA